Erfarenhetssidans - Gästbok



Kommentar:
Hej!
Skall göra en rapport efter all denna tid.. Jag blev sjuk i lunginflammation hela Juni och en bit in i Juli.. Sov i princip ingenting på flera veckor och har nog aldrig varit såå dålig,svårigheter med andning och tungt i lungorna. Nej det var inte roligt, då kom utsättningssymtom långt ner på skalan.. Har haft hjälp av mina sovtabletter igen för att komma igen efter detta, tack och lov! Kommer att ta hjälp någon gång / år av detta, vill inte gå ner så mkt att jag blir fysiskt nedsatt! Det är det inte värt!Men kommer att göra uppehåll under året. Det klarar jag...Har inte så stora besvär under uppehåll.Förstår det när jag läser andras berättelser...Är nu nästan helt återställd efter detta kvar lite hosta och slem bara, men ack vilken tid det tar...Fortsatt bra sommar till er...


Added: July 29, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Vad som också är så svårt att förklara är den totala kraftlösheten. Många beskriver det som "mjölksyra i hela kroppen, timmerstockar i benen och som att hela tiden ha en vägg framför sig". Jag försöker att förklara det som att "försöka springa i vatten, och som när man drömmer". Det är ju absolut inte fråga om att man är lat, utan kroppen är i ett tillstånd av total utmattning. Dessutom så håller denna svaghet i sig så länge, jag känner fortfarande av det efter 18 månader. Man får hela tiden råd om att börja motionera, bjuda hem folk och bli mera aktiv, vilket känns som helt otänkbart. Hur förklarar man denna känsla som pågår månad ut, och månad in? Därför är det så viktigt att man har kontakt med andra i samma situation, som förstår, och bekräftar att man är inte lat. Utan dessa kontakter så skulle jag inte klara den här situationen, dessa är verkligen min räddning! Hur går det för dig Chobbe, har du ett bra stöd som ger dig kraft och ork att ta dig igenom allt detta?

Added: July 28, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Visst är det så Chobbe, det är hur många symtom som helst! Vi alla har väl gått igenom 40-50 stycken, och alla är värst. Mitt i alltihopa så kan de vara så svåra att förklara för omgivningen: "salt i nervsystemet, stämjärn i huvudet, sitter fast i taket som en fluga, faller genom sängen" o.s.v. Och som jag själv brukar beskriva "har en påslagen dammsugarslang i halsen, näsbenet är för kort". Det måste vara helt obegripligt! Läser mycket på ett amerikanskt forum hur förtvivlade många är då familjen och omgivningen beter sig väldigt illa, de fördömer och lägger jobbannonser på bordet. "Du gör bara så här för att få uppmärksamhet". Hur orkar man då ta sig igenom detta om familjen hela tiden tittar snett, och gör allt för att nonchalera? Blir helt gråtfärdig när jag läser detta.
Det finns så mycket okunskap både i vården och bland allmänheten som gör att många till slut helt ger upp. Det sägs ju att när allt detta är över så orkar man inte ens tänka på det, men att sträcka ut handen till andra som har det svårt, och försöka stötta och trösta hoppas jag att det kommer att finnas kraft och vilja till. Då har det i alla fall varit någon mening med eländet.


Added: July 27, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Hej Sabina ville bara nämna detta med hur brett abstinensproblemen tar sina former i våra kroppar eftersom dom är individuella fast det visset du säkert jag har hört så många nu att ingenting förvånar mej vad som kan hända med kroppen när dätta högpotenta medikament krigar mot kroppen

Added: July 27, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Så bra att du gör andningsövningar, det gör att kroppen får vila för en liten stund.
Har själv funderat på om inte detta med felaktig andning ställer till med mycket under bensoabstinensen (och annars också). Eftersom man mår så dålig så är det nog inte alls ovanligt att man bröstandas, och vissa stunder inte alls. Kom på mig själv med att sucka med jämna mellanrum, på samma sätt som när man har hållit andan länge. Har ju under hela tiden haft "pansarplåt" över bröstkorgen, och området är mycket ömt när jag har masserat. Försöker nu att tänka på detta med att andas på rätt sätt, det har nog blivit helt fel under dessa 18 månader.Jag tror ju inte att detta är den enda orsaken till bröstsmärtor under abstinensen, men det gör nog inte saken bättre.
När jag vaknar på morgonen så har jag där väldigt ont, och förstår att det är samma sak under sömnen. Så det blir väl någon form av "andningsdepression". Har läst om "medveten andning", och där har de rekommenderat att man nattetid ska tejpa för munnen. Vaknar ibland p.g.a. att jag får kvävningskänsla, men det är ju för att jag andas fel. Men när jag använder tejpen, och andas på rätt sätt, så har jag inte alls lika ont som utan. Ljusskänsligheten gör att jag har bindel för ögonen, öronproppar för ljudkänsligheten och förtejpad mun. Jisses, det är tur att jag är ensam! :)


Added: July 24, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Hej Sabina " innsnöad " är ett välkänt ord seden min ungdom är nu snart 66 en andningsövning gör jag regelbundet drar in så mycket luft jag kan genom näsan håller andan där så länge jag kan blåser seden ut som en ballong när det funkar känner jag värmestrålning i mellangärdet och börjar jäspa det känns bra för mej. 3,5 innandningar 3× om dagen

Added: July 23, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Chobbe, brukar du meditera eller göra andra avslappningsövningar? Nu går det bättre, men tidigare var det helt omöjligt. Så fort jag lagt mig ner så kom hjärtklappningen, och paniken. For runt i sängen, och fick inte någon som helst ro. Hur går det med sömnen, får du sova på nätterna? Det första halvåret var väldigt besvärligt, läser att många då tar en tablett, och allt lidande var förgäves. Så det gäller att vara stark, och mycket envis. Nu kan jag däremot sova hur mycket som helst. Somnar jag mitt på dagen så vaknar jag 6-7 timmar senare, och tror då att nattsömnen är förstörd. Men på kvällen så somnar jag som vanligt, och sover hela natten.
Känner du av den "giftiga" tuppluren nu under nedtrappningen? Den är inte trevlig, känner mig då som ett vrak. Minns att det var mycket mardrömmar det första halvåret, hur går det för dig?


Added: July 23, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Tack Chobbe för uppmuntrande ord! Det var ett fönster, bensoabstinens är ju så elak och förrädisk. När man tror att något positivt är på gång så kommer det snart en riktig käftsmäll. I förrgår så började jag måla allt som kom i min väg, men nu så orkar jag inte ens lägga på locket på burken. Mår man bättre, och tittar sig omkring, så finns det hur mycket som helst att göra - kaos! Och då blir det lätt att man gör mer än vad man klarar av. Så igår var kroppen som en tryckkokare, vibrerade, myrkrypningar och ville bara gömma mig under täcket. Men då jag bara har haft några enstaka fönster så får man vara tacksam för det lilla.
Jag har en mycket stark tro, och vet inte hur många gånger jag har knäppt mina händer. Så det är bara att ta en dag, en timme i taget och tänka att det hela tiden sker en läkning, men det går så långsamt. Fysiska besvär klarar jag av, men inte kraftlösheten.
Man blir också ganska så "insnöad". I våras så skulle jag gå ut med vinterkläder. Tittade ut genom fönstret, och såg att alla hade vårkläder på sig. Så tiden står verkligen stilla, livet utanför är en annan värld.


Added: July 23, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Grattis Sabina. Hoppas du börjar tillfriskna nu äntligen efter denna långdragna kamp. Själv är det bara för mycket lägger mycket energi och koncentration på att slappna av och bara släppa taget " och låta Gud ta över " många viktiga saker jag måste göra innan jag kan slappna av "hoppas jag "

Added: July 23, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Även om forumet är helt tyst så måste jag ändå skriva att jag för stunden mår riktigt bra! Det har nu gått 18 månader, och det är första gången under denna tid som det känns så här. Det är inte bara det fysiska som har lugnat ner sig, utan mina tankegångar känns oerhört positiva och jag känner mig riktigt lycklig. Jag är ju väl medveten om att läkningen kommer och går, och i vilket ögonblick som helst så kan det slå till igen. Under de här sista tre dagarna har jag kanske varit lite väl energisk, och det har blivit rejäla bakslag. Kanske att det är ett fönster, men då jag knappast har haft några så känns det ändå helt otroligt. Kroppen känns "len", och jag går omkring och bara njuter. Även om det bara är något tillfälligt, en påbörjad läkning eller ett fönster, spelar egentligen ingen roll. För det har hänt något som jag tidigare inte har upplevt under denna helvetiska tid. Jag kan inte bli gladare!

Added: July 20, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress
Powered by PHP Guestbook - brought to you by PHP Scripts
 
« First 1 2 3 4 5 6 7 Nästa › Sista »