Erfarenhetssidans - Gästbok



Kommentar:
Gerd, märker du att några symtom har gått över? Min rädsla är inte lika intensiv längre, men är väldigt stresskänslig. Orkar lite mera, och motståndet i kroppen, som gjorde att jag knappast orkade torka av diskbänken, har släppt. Nu klarar jag lite enklare sysslor här hemma, kan t.ex. dammsuga hela lägenheten på en gång. Tidigare blev jag andfådd när jag lagt mig ner, något som måste vara helt obegripligt för andra! När jag pratar med andra människor så kan jag känna mig närvarande, och kan då t.o.m. glömma bort mina besvär. Så det finns en hel del besvärliga symtom att bocka av! :)
Chobbe, hur går det för dig, hur mår du?


Added: April 27, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Helt rätt Gerd! Keep fighting, och rock´n roll! Vi ska klara det här! Läste att det är 1/10 som tar sig igenom det här utan återfall, så vi kan verkligen sträcka på oss. Vad jag har märkt är att även positiva känslor kör igång abstinenssymtomen. Om jag t.ex. lyssnar på en bra musikvideo som piggar upp, så börjar det bränna i huden, och trycket över bröstkorgen och magen blir ännu värre.
Nu går jag snart in i månad 16, men upplever att jag har blivit försämrad. Men jag försöker trösta mig med att det är läkningen som tar hårt på kroppen. En dag i taget.


Added: April 26, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Det känns ju ganska tydligt att detta inte är "inne" i magen utan muskulaturen som nästan krampar i buken, obehagligt är det i alla fall, och påverkar andningen som du säger....
Jag fortsätter som vanligt , jo jag har cyklat ett par ggr till, det är skönt,då känner man inte heller den där svampaktiga känslan i benen som vid gång...Trött är jag men vad är ålder vad är våren eller vad är detta?? Jaja.... Keep fighting


Added: April 25, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Jag har haft mycket funderingar kring dessa besvär, kan man göra något åt det???? Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så har det gått åt en hel del Treo eftersom jag har märkt att det tillfälligt tar bort de här besvären. Detta är ju förstås inte alls bra, men är noga med att inte ta det på fastande mage, och lägga till något buffrande för att skydda slemhinnan.
Jag har funderat på detta om det är ett typiskt abstinenssymtom, eller om det är spänningar i musklerna som ligger bakom?? Har en bok som heter "Medveten andning", och våra besvär verkar stämma ganska väl med just detta. När jag trycker på musklerna över bröstkorgen så är de mycket ömma, det gör nästan ont. Försöker därför varje dag att göra andningsövningar, och stretcha bröstkorgens muskler, och det ger en viss förbättring! Om det är ett klassiskt abstinenssymtom, som styrs av CNS så är det ju förstås svårt att göra någonting åt det. Men kanske att en viss procent av besvären beror på spänningar? Så nu så ska jag inte ge upp, utan försöka att jobba med besvären, så kanske det i alla fall blir en liten förbättring? :)


Added: April 23, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Hej Gerd! Jag känner precis som dig, och det sitter även över bröstkorgen. Detta gör att det är svårt att andas, och det blir bara ytandning. När det gäller buken så känner man att det sitter i musklerna i bukfettet, inte i själva magsäcken. Upplever du också att det känns som kramp? Ibland är det ett "sug" som gör att jag går framåtlutad, och stånkar med jämna mellanrum. Uttrycket "pansarplåt" är jättebra beskrivet!
Har nu mått riktigt bra i något dygn, det här fönstret var det bästa hitills! Men idag är det rejäl muskelvärk i hela kroppen, med en stark brännande känsla. Musklerna "mår illa". Men är inte lika svag längre, och börjar känna lite hopp. Men jag får inte glömma att jag inte är någon ungdom, så lite får jag räkna med. Känner även att rädslan har släppt en hel del.
Gerd, hur gick det med cyklingen?


Added: April 21, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Hej!
Undrar om det är vanligt under utsättning att det känns som ett plåtpansar över buken, känner det delar av dagen nu! Det känns som att bukmuslerna vore hårt, hårt spända.När tinnitusen är värre är det också värre, verksr höra ihop på nåt sätt,jaja....
Annars är det ungefär som vanligt,jag gör det mesta,men i makligare tempo, senare på dygnet!


Added: April 20, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Känner samma sak som dig Gerd, jag är ändå oerhört tacksam över att jag har inte har en familj att ta hand om, och en oförstående arbetsplats som undrar när man kommer tillbaka. Jag har bara mig själv att ta hand om, och en underbar särbo som är oerhört förstående, och som aldrig någonsin har sagt något nedlåtande. Just detta tänker jag ofta på, det kunde ha varit så mycket värre! Men nu när jag har gått i pension, och den efterlängtade ledigheten har börjat, så blev det väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig...Och kanske att det kommer att vara så här i flera år framöver.
Vad som bekymrar mig lite är detta med att abstinensen ska komma och gå, som i vågor. Men jag har aldrig upplevt detta, det rasar vartenda litet ögonblick. Har haft fönster 3 x 5-6 timmar under dessa 15 månader.
Vad som också är obehagligt är rädslan. Har haft flygcert i 30 år, och har aldrig någonsin upplevt rädsla. Trots att jag vet att "Haverikommissionen" inte är verklighet, och de bara är skådespelare, så fångar jag ändå upp passagerarnas känslor så pass att jag måste stänga av. Jag får hjärtklappning, och det tar ett tag innan jag lugnar ner mig.
Så just nu känns det ganska så tröstlöst. Tvätten i maskinen ligger och möglar, det finns varken ork eller initiativ att göra någonting åt det.
Det enda är att jag nu måste kriga med min vårdcentral om att jag inte klarar abstinens från två preparat. Men efter att ha läst "Snärjd" så kanske jag bara gör saken ännu värre. Det är beklagligt att det än idag är 3-månadersgränsen som gäller, och att det sedan är "grundproblematiken" som har kommit tillbaka. Ska man skratta, eller gråta?


Added: April 14, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Har också läst diverse kring detta ämne, även snärjd, som var väldigt utförlig och grundlig! Men som många andra texter tycker jag man blir modfälld av,som det verkar,de långa utsättningsbesvären.Och vissa besvär verkar bli permanenta,huuga.Är det värre att sluta tvärt med dessa mediciner,blir man längre påverkad då?! Verkar konstigt!!
Ja, det är verkligen ingen rolig läsning! Blir man bättre undrar man?
Jag har ändå relativt ringa besvär, och är ju även en gammal människa i detta,tack och lov! Ve och fasa om man varit mitt i livet!


Added: April 13, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Nu skriver jag igen, FÖRLÅT! Läste nu på Ashtons manual att om man slutar cold turkey efter många år så får man räkna med att vara svårt sjuk under många år. Det blev bara för mycket. Orkar man? Jag vet bara inte var jag ska ta vägen :!cry:

Added: April 13, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Tillägg till Pekka (som vanligt, är ganska snurrig i huvudet). Jag vet inte om du har läst ett av mina tidigare inlägg där jag skrev om detta som Ove tog upp, rädslan. Nu så här i efterhand så har jag kopplat ihop detta med abstinens, men det slog mig sedan att dessa besvär hade jag under den sista tiden med högdos Xanor!
Den rädslan skilde sig inte så mycket från abstinensskräcken.
Bara jag gick ut i trapphuset så kändes det som en skräckfilm, och fort som attan ville jag in. När jag pratade med folk klarade jag inte ögonkontakt, och hade en glasskärm mellan oss. Ibland hade jag inte en aning om vad vi pratade om.
När jag var ute så kunde jag ibland känna mig förföljd, och bilen var min stora trygghet. Jag började även stamma. Den sista gången som jag körde bil så började pengen ramla ned, varför jag mådde så dåligt. Var oerhört irriterad, och svor åt alla som "var i vägen".
En korsning kunde göra mig helt vansinnig, det var blandning av skräck och aggressivitet. Jag växlade så illa, i ren desperation, att min helt nya bil började koka. Nu efteråt så kan man ju skratta åt den skickliga bilkörningen!
Jag förstår nu att det var toleransökningen som gjorde att jag blev denna livsfarliga bilkörare. Vill fortfarande inte köra, utan bilen får stå.
Så därför har jag, på andra forum, tagit upp detta med bilkörning och lugnande tabletter. Ska man egentligen köra då? Jag har förstås blivit rejält utbuad, men med tanke på hur jag själv körde, så kan jag inte låta bli att fundera på det. :!thinking:


Added: April 13, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress
Powered by PHP Guestbook - brought to you by PHP Scripts
 
« First ‹ Prev 1 2 3 4 5 6 7 8 Nästa › Sista »