Erfarenhetssidans - Gästbok



Kommentar:
Hej Chobbe! Tråkigt att höra att du har det så jobbigt med hälsan, jag lider verkligen med dig! Och har du dessutom KOL så förstår jag att det bara blir för mycket! Det är bra att du nu ska på ett läkarbesök, för så här kan du inte ha det. Efter allt jag har gått igenom så brukar jag inte vara förespråkare för mediciner, men i ditt fall så behöver du smärtstillande. Och Citodon fungerar ju inte längre, situationen är ju helt ohållbar. Så kanske att du ändå kan få gå över på Oxy-Contin? Det är mycket skonsamt för magen, levern och njurarna, och du slipper det magonda. Jag håller verkligen tummarna för att du kan få medicinering som gör din livssituation lite bättre. Berätta gärna hur det gick. Kram!

Added: July 16, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Hej Sabina. Du har säkert mycket rätt i vad du säger fast vi är alla olika och just nu har min mage pajat ihop totalt ont i magen varje dag samma sak med ländryggen och huvudvärken det är citodonen som förstört magen. Så i morgon ska jag ringa min vårdcentral i hopp om att få träffa min dr jag klarar inte av att leva med denna smärta längre så min förhoppning att att han skriver ut oxicontin jag har ju levt med kol i 20 år så den tid som jag har kvar vill jag kunna fungera på bästa möjliga sätt är så uppfylld av smärtan att jag kan inte ta in något

Added: July 16, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Om någon tittar in, eller läser senare: om det känns lite bättre, ta det lugnt! Man klarar inte så mycket som man vill, och tror. Igår gjorde jag rent i kylskåpet, trots att jag kom till bristningsgränsen. Det skulle bli klart! Idag är kroppen som en tryckkokare, kan knappast lyfta armarna. Har feber- och influensakänsla och det trycker över bröstkorgen så att jag knappast kan andas. Tror att jag bli galen vilket ögonblick som helst. Men det blev för mycket, kroppen klarade inte av det. Så var rädda om er!

Added: July 16, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Om någon tittar in, eller läser senare: om det känns lite bättre, ta det lugnt! Man klarar inte så mycket som man vill, och tror. Igår gjorde jag rent i kylskåpet, trots att jag kom till bristningsgränsen. Det skulle bli klart! Idag är kroppen som en tryckkokare, kan knappast lyfta armarna. Har feber- och influensakänsla och det trycker över bröstkorgen så att jag knappast kan andas. Tror att jag bli galen vilket ögonblick som helst. Men det blev för mycket, kroppen klarade inte av det. Så var rädda om er!

Added: July 16, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Att ta den "giftiga" tuppluren är inte trevligt, då är det samma mående som på morgonen. Känner du likadant Chobbe?

Added: July 14, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Det dåliga tålamodet är en jobbig del av våra problem, man kan bli väldigt irriterad på det mesta.
Man måste ju få in lite positivt i allt elände, även om man vet att gör man det så kan det slå till direkt. Nu har det gått 18 månader, och även om det är svårt att exakt peka ut vad det är, så är det något som har hänt. Jag törs inte hoppas för mycket, det kan vara ett "halvfönster". Det är jag förstås väldigt tacksam för eftersom jag bara haft ungefär tre stycken som varade under några timmar. Under korta ögonblick så kan jag känna livsglädje, och kan då fundera på tillvaron framöver. Tidigare så varken jag ville, eller kunde, göra något - allt var becksvart. Jag har börja städa ur skåpen för att försöka röja upp i röran, och tidigare så fanns inte ens tanken. Börjar få positiva känslor för att ex. gå ut på stan, och vara bland folk. Har börjat lägga märke till att solen skiner, och annat som tidigare har varit helt dolt. Men jag vet ju att läkningen inte är linjär, den kommer och går. När som helst kan kroppen kännas som en tryckkokare, och det river och sliter så att jag håller på att bli tokig. Men ändå är det något positivt, vet inte riktigt vad, som ploppar upp lite då och då. Och det är en känsla som är helt otrolig, som att bli pånyttfödd. Kanske att jag nu kan börja röja upp i garderoben så att det inte längre väller ut kläder när jag öppnar? Varför inte??? :)


Added: July 13, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Dom där jävla smilisen lägger sej över texen så jag orkar inte skriva då

Added: July 12, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Det låter kanske lite långsökt med toleransökning eftersom du nu sänker dosen. Men jag kan tänka mig att den ligger kvar i botten, och så blir det ytterligare besvär av nedtrappningen. Det var detta som gjorde att jag slutade rakt av, jag mådde så fruktansvärt dåligt av toleransökningen så det kunde bara inte bli värre. Hade alla vedervärdiga symtom som ingår i abstinens, och kände att tiden fram till nollningen skulle bli outhärdlig. Inte en tablett till, det fick bära eller brista.

Added: July 11, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Jag känner så väl igen dina besvär då det roliga kostar så mycket, nästan som ett "straff". Då är det lätt att tappa gnistan och livsglädjen! Hade du även dessa besvär innan benso? För egen del, så förstår jag nu i efterhand, att det var benso som var boven. Kan det möjligen vara toleransökningen av dessa som ställer till med så mycket besvär? Trots att jag stog på högdos Xanor var jag i ett bedrövligt skick, både fysiskt och psykiskt. Ute bland folk fick jag ångestattacker som gjorde att svetten rann i ansiktet. Allra minsta gjorde att jag hela tiden var på bristningsgränsen, och rusade i ren panik ifrån det mesta.
Opiaterna slår kanske inte lika hårt som benso, men jag tror att det fungerar ungefär på samma sätt. Jag har vänner som har slutat med dessa och känt sig bra. Efter ett par månader har de tagit en enstaka tablett, och sedan så har de mått helt uruselt. Och för varje gång som man börjar om så blir det bara värre och värre. Så vad jag kan gissa på är att det är benso som är boven till alltihopa. Opiaterna gör kanske sitt också, eftersom hjärnan fungerar ungefär likadant både vad gäller benso och opiater. Jag lider med dig, tabletterna ställer till så mycket elände, och tar så mycket av livet. Jag tror att den enda lösningen är att vara helt fri. Det sägs ju att tabletterna "kidnappar" hjärnan, och sedan så ställer de bara till med elände.


Added: July 11, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress


Kommentar:
Hej Sabrina. Jag har upptäckt att det är när jag anstränger mej för mycket som allt blir så gott som outhärdligt så jag får rätta mig efter intuitionen och inte viljan, får helt enkelt endast utföra en enda sak utöver mina dagliga rutiner, fast de e inte lätt ibland träffar jag på en gammal bekant ute på stan och det är ju både trevligt och givande få lite uppdateringar om vad som hänt men mina gammla vänner eller tom, sätta sej ned på Järntorget och bara njuta av folkvimmlet det är där mina gamla vänner kan dyka upp. Igår var en sådan dag av överansträngning som jag fick lida för på natten när jag inte kunde såva pga, värk så jag tog 1,5 citodon bara för att få somna fast jag tror inte det är lika farligt att rubba utsättningschemat av opiater som med benzo men jag är mycket medveten om farligheten i dätta. Vidare så kanske det är så att jag inte kan sluta helt med opiater jag vet ju inte om mina värker i ländryggen och denna förbannade huvudvärken som kommer troligtvis från min dåliga nacke har fått några stygga slag över nacken i mitt liv oj oj ja ja det är ju bara att kämpa på och göra allt som jag kan av egen kraft i första hand. Nu blev jag slut i nacken måste sluta skriva vi hörs

Added: July 8, 2017
Delete this entry Svara Se IP adress
Powered by PHP Guestbook - brought to you by PHP Scripts
 
« First ‹ Prev 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Nästa › Sista »